Gräsänka
Livet är väldigt intressant som gräsänka. Är det så här ensamstående mammor har det? Jag hyser stor respekt till alla kvinnor därute som tar hand om sina barn alldeles själv. VARJE dag!
Det började med att min man skulle resa iväg på en kort resa i onsdags och stanna borta till lördag. Jag hade en egentligen obligatorisk aktivitet i skolan som bestod i att vi skulle till Scania och programmera robotar (coolt tyckte jag, men...). Vår yngsta dotter (V) var sjuk på måndagen och det såg mörkt ut för min del, så jag började planera om allt. Kontaktade läraren, som i o f.s. gav mig "ledigt" från robotgrejen, men ordnade själv till slut ett byte med en klasskompis så jag kunde gå på fredag istället. Ja, man vill ju vara lite ambitiös...och vem vet...man kanske har nytta av en robotprogrammering senare i livet . (Gäller att försöka ta vara på alla möjligheter som erbjuds en.) Nu blev V frisk igen på onsdag, men jag hade ju bytt bort min dag.
Glad i hågen gick jag till skolan igår för att hämta min äldsta dotter (L). Men där väntade en väldigt sjuk dotter. På 1 sekund var mina robotprogrammeringsdrömmar som bortblåsta.
Insikten att det måste vara väldigt jobbigt att vara ensamstående slog mig (igen) igår kväll. Alvedonen var slut! Såg fram för mig en 41 gradig dotter med svininfluensa som vaknade mitt i natten. Jaha, vad göra nu?! Jo, det är ju tur att man har vänner. Ringde min vän Anna som snabbt såg till att karln i huset stegade ner till oss med alvedon. Puh!
Idag har jag haft möte i projektgruppen hemma i mitt kök (ännu några snälla vänner som ställer upp). L har flängt runt med mig trots att hon varit sjuk, men jag var ju tvungen att åka och köpa alvedon. Och lilltjejen skulle både lämnas och hämtas på dagis. Och inga blöjor fanns hemma!
Ja, summan av kardemumman är ju att man har det väldigt bra i sin tvåsamhet. Förutom att man får en massa kärlek av nån, så har man ju nån att dela allt roligt och allt tråkigt med. OCH man har nån som passar sjuka barn så länge man handlar blöjor, åker till apotek och går på robotlab.
PS Jag skulle på champagneafton ikväll oxå...men vad är väl en bal på slottet....
Det började med att min man skulle resa iväg på en kort resa i onsdags och stanna borta till lördag. Jag hade en egentligen obligatorisk aktivitet i skolan som bestod i att vi skulle till Scania och programmera robotar (coolt tyckte jag, men...). Vår yngsta dotter (V) var sjuk på måndagen och det såg mörkt ut för min del, så jag började planera om allt. Kontaktade läraren, som i o f.s. gav mig "ledigt" från robotgrejen, men ordnade själv till slut ett byte med en klasskompis så jag kunde gå på fredag istället. Ja, man vill ju vara lite ambitiös...och vem vet...man kanske har nytta av en robotprogrammering senare i livet . (Gäller att försöka ta vara på alla möjligheter som erbjuds en.) Nu blev V frisk igen på onsdag, men jag hade ju bytt bort min dag.
Glad i hågen gick jag till skolan igår för att hämta min äldsta dotter (L). Men där väntade en väldigt sjuk dotter. På 1 sekund var mina robotprogrammeringsdrömmar som bortblåsta.
Insikten att det måste vara väldigt jobbigt att vara ensamstående slog mig (igen) igår kväll. Alvedonen var slut! Såg fram för mig en 41 gradig dotter med svininfluensa som vaknade mitt i natten. Jaha, vad göra nu?! Jo, det är ju tur att man har vänner. Ringde min vän Anna som snabbt såg till att karln i huset stegade ner till oss med alvedon. Puh!
Idag har jag haft möte i projektgruppen hemma i mitt kök (ännu några snälla vänner som ställer upp). L har flängt runt med mig trots att hon varit sjuk, men jag var ju tvungen att åka och köpa alvedon. Och lilltjejen skulle både lämnas och hämtas på dagis. Och inga blöjor fanns hemma!
Ja, summan av kardemumman är ju att man har det väldigt bra i sin tvåsamhet. Förutom att man får en massa kärlek av nån, så har man ju nån att dela allt roligt och allt tråkigt med. OCH man har nån som passar sjuka barn så länge man handlar blöjor, åker till apotek och går på robotlab.
PS Jag skulle på champagneafton ikväll oxå...men vad är väl en bal på slottet....
Kommentarer
Postat av: Nina
You go girl!! Härligt att få dela dina tankar o funderingar. Jag är överlycklig för min slafsiga man! Har oxå funderat många gånger på alla ensamma mammor där ute. Respect!
Postat av: Heidi
HEllo där! Jag h¨ller helt med dig, all respekt till ensamtstående mammor o pappor för den delen. JAg är glad att vi är två som delar på allt. I veckan var ju Putte hemma mån tis och sedan jag ons tors...det blir annars lätt mycket om amn behvöer ta allt själv...
Antar att di käre make är hemma nu??
Kram!
/Heidi
Postat av: Anna
Hej! Kompis!
Kul att läsa lite om dej, kanske skrivs nått vi inte hinner att prata om när vi ses, de blir ju lite mindre nu för tiden =(. Nästa gång är de Robban som får stega upp till oss ; ). Kram Kompis!!
Trackback
